tisdag 20 januari 2009

Usch!

Ja, vad ska man säga om livet?
Jag har hamnat i en riktig downperiod för tillfället. Allt är inte bra... Fast egentligen har jag det ju bra! Jag har äntligen fått lite koll på ekonomin. Det känns skönt!

Men det där med känslor är fan svårt!
Alltså jag har datat en brud sedan i slutet av Juli. Hon är helt underbar och fantastisk på alla vis!
Jag tror aldrig jag har haft en så bra brud förut! Men det är något som skaver. Hon har varit iväg i 2 veckor nu och jobbat på annan ort, så jag har haft gott om tid till mig själv. Jag har en förmåga att slukas upp i ett förhållande annars och tenderar till att glömma migsjälv i alltihop. Men nu har jag haft bra med tid för mig själv, jag har kunnat tänka, men ändå inte!
Eller ja, tänkt har jag gjort, och det är det som är så störigt! Jag kan verkligen inte sätta fingret på vad det är som är fel! Visst, en del är väl att man inte kan få barn, men det måste vara något mer!
Jag har lixom en känsla av att det är något som inte stämmer, och jag kan inte specifiera det närmare! Det är riktigt störigt! Jag vill verkligen inte göra något förhastat. Men samtidigt kan det ju inte bara rulla på i vanans makt. Då slutar det med att allt går åt helvette! Men att inte kunna specifiera vad det är som är fel, är sjukt jobbigt! Om jag bara visste skulle jag berätta, så pass rak är jag. Man tjänar inget på att hymla! Raka puckar, det är det som gäller! Men har man en skruvad djävul i huvudet så är det fan inte lätt att skjuta rakt!
Vad fan ska man göra? Ska hjärnan lägga sig i känslor? Är det viktigare att vara vän nu när man börjar komma upp i ålder (Man är inte 20 längre ;) ) Känns kanske inte förälskelsen på samma sätt? Ändrar sig känslorna på ett annat sätt? Jag fattar verkligen inget! Frustererande är vad det är! Riktigt frusterande!

Förr i tiden vet jag precis vem jag skulle diskutera det här med. Men nu har vi inte så mycket att säga varandra, då vi inte har pratat sedan i augusti. Då jag blev rejält sårad av honom. Ibland funderar jag på att svälja min stolthet och bara ringa honom, men sen minns jag hur mycket han sårade mig, då skiter jag i det.

Jag har bett mina guider och Gud om hjälp så ofta att jag tror de tröttnat på mig nu! Hjälp mig att komma till beslut!!!

Det är en sak.

Den andra stora saken är mitt jobb.
Jag har en kollega som är tjänstledig för fackligt arbete och har varit så i 5 år eller något. Jag övertog hennes fackliga arbete på akuten när hon försvann upp till sektionen. Inget konstigt, men nu om hon inte vill vara kvar i styrelsen eller om hon inte får fortsätta efter årsmötet, så kommer hon tillbaka till akuten! Dvs att jag ryker för att prata svenska!
Jag ska på möte den 2/2 om det här.
Jag har kämpat hela mitt liv för att få jobba på akuten, jag älskar det, samtidigt är det tufft.
Men det är inte föräns ens jobb är hotat som man verkligen uppskattar det!
Det är fan tufft! Jag har varit anställd på akuten sedan 20020404. Då jag gjorde mitt första arbetspass där. Man har varit med om en hel del inom de där väggarna!

Och den tredje saken är att jag inte sover så bra!
Jag blev trött i går kväll vid ca 23-tiden, vilket är ganska tidigt för att vara mig. Så jag gick och lade mig. Därefter vaknade jag kl 01 och var hur pigg som helst! Jag somnade inte förän klockan var 6. Sedan sov jag till 10, när ordförande i facket ringde mig och sa till mig att hon behövde underlag från valberedningen nyss typ. Vilket i och försig är konsigt, eftersom vi inte är underställda någon styrelse. Men hon vill gärna förbereda sig inför torsdagens nomineringsmöte.

Ah, jag vete fan.

Nej, nu ska jag lägga mig och få tinitus en stund. Death Metal på högtalarna, högsta volym och en tupplur är nog vad jag behöver!

Tills nästa gång! Peace!

Inga kommentarer: