lördag 30 augusti 2008
Det blev en bit idag!
Närmare bestämt 27 mil på underbara vägar!
Först gick resan via Mölltorp - Karlsborg, där var det mat på Kanalkiosken. Därefter började Ballis hoj gå på 3 brukar, men vi lokaliserade problemet. Vidare mot Askersund och sedan väg 205 (underbart!) mellan Askersund och Laxå. Vi fortsatte sedan 205 mot Karlskoga, svängde av mot Svartå och sedan till Åtorp. Vidare till Gullspång över S. Råda G:a Ka och ner till Hova, Töreboda och Tidan, sedan över Horn och Rånna hem till Skövde!
Trevlig tur som man måste göra om!
Mvh Alfred
Först gick resan via Mölltorp - Karlsborg, där var det mat på Kanalkiosken. Därefter började Ballis hoj gå på 3 brukar, men vi lokaliserade problemet. Vidare mot Askersund och sedan väg 205 (underbart!) mellan Askersund och Laxå. Vi fortsatte sedan 205 mot Karlskoga, svängde av mot Svartå och sedan till Åtorp. Vidare till Gullspång över S. Råda G:a Ka och ner till Hova, Töreboda och Tidan, sedan över Horn och Rånna hem till Skövde!
Trevlig tur som man måste göra om!
Mvh Alfred
Hojmek in a da free!
fredag 29 augusti 2008
måndag 25 augusti 2008
I Mariestad kan man ha mycket roligt!
lördag 23 augusti 2008
tisdag 19 augusti 2008
I vedhögen hittade vi en ödla.
måndag 18 augusti 2008
Tankar om livet...
Jo, då var det dax igen...
Vart ska jag börja? Livet... Vart tar det vägen egentligen? Har man verkligen någon utstakad väg? Ibland tvivlar man, när mycket inte har gått "din väg" på sin tro.
Jag har nu insett vad som hänt i sommar. Jag har fått lära mig mycket om mig själv. Det är alltid positivt. Jag har inte gjort något misstag, däremot är jag erfarenhet rikare.
Vart tar livet vägen med en nu? Den som lever får se. Det är daxens sanning!
Vart vill jag att det ska ta vägen? Ska jag sätta mig i skolbänken igen och plugga till syrra? Ska jag satsa ännu högre och bli läkare? Jag drömde om det ett tag, att om jag blir läkare, ska jag försöka ändra på vården. Inte bara se skadan, utan se hela patienten. Kanske till och med blanda in lite naturmedicin i vården. Det vore intressant!
Men idag vet jag inte riktigt.
Jag har inte mediterat på länge. Jag ska försöka mig på det i natt nu när jag ska gå och lägga mig. Man behöver det ibland. Ordentligt komma ner i varv och behandla sig själv lite.
Det får nog bli så...
I morgon har jag faktiskt ingen plan än. Jag tror jag ska ringa en arbetskompis, hon sa att hon ville hitta på något i morgon... Vi får väl se... Det är ju först om några timmar, så långt har jag inte planerat än...
Till er som funderar på erat levnadsöde (har sagt det förut, och kommer säga det igen) läs Akemisten, av Paulo Coelho!
Nu är det dax för bingen igen!!!
Kraaam
Vart ska jag börja? Livet... Vart tar det vägen egentligen? Har man verkligen någon utstakad väg? Ibland tvivlar man, när mycket inte har gått "din väg" på sin tro.
Jag har nu insett vad som hänt i sommar. Jag har fått lära mig mycket om mig själv. Det är alltid positivt. Jag har inte gjort något misstag, däremot är jag erfarenhet rikare.
Vart tar livet vägen med en nu? Den som lever får se. Det är daxens sanning!
Vart vill jag att det ska ta vägen? Ska jag sätta mig i skolbänken igen och plugga till syrra? Ska jag satsa ännu högre och bli läkare? Jag drömde om det ett tag, att om jag blir läkare, ska jag försöka ändra på vården. Inte bara se skadan, utan se hela patienten. Kanske till och med blanda in lite naturmedicin i vården. Det vore intressant!
Men idag vet jag inte riktigt.
Jag har inte mediterat på länge. Jag ska försöka mig på det i natt nu när jag ska gå och lägga mig. Man behöver det ibland. Ordentligt komma ner i varv och behandla sig själv lite.
Det får nog bli så...
I morgon har jag faktiskt ingen plan än. Jag tror jag ska ringa en arbetskompis, hon sa att hon ville hitta på något i morgon... Vi får väl se... Det är ju först om några timmar, så långt har jag inte planerat än...
Till er som funderar på erat levnadsöde (har sagt det förut, och kommer säga det igen) läs Akemisten, av Paulo Coelho!
Nu är det dax för bingen igen!!!
Kraaam
lördag 16 augusti 2008
torsdag 14 augusti 2008
Fucking hell on earth!
Ja, vad ska man säga?! Shit man!
Igår kväll blev jag ordentligt packad... Nu känner jag mig nyktrare, som tur är.
Idag ska jag nämligen åka till Mormor och Morsan och hjälpa dom hemma. Jag ska sätta upp vindskivor hos mormor och hjälpa morsan att sätta upp lite plåtar som blåst av taket, samt klippa hennes gräs.
Men jag förstår verkligen ingenting längre... I min förra blogg hade jag många frågor om kärleken, det har jag fortfarande!
I går kväll ringde jag till "en vän" (C om du läser det här, förlåt! Det är inte meningen att du ska få ta del av mina problem inom det här!) som sade att hoppet är det sista som lämnar människan. Det kanske är så... När man har gått och hoppats på något riktigt länge som i 3 djälva månader, bestämmer sig för att lägga ner, då passar det minsann! Då kan man komma krypande till korset... Det jag har svårt att förstå är varför just nu? Varför ska jag träffa en fantastisk tjej, efter att ha lagt ner och när jag gjort det kommer den djävla första bruddjäveln och helt plöstligt "vill ha mig" . Eller ja, med viss tvekan blev det visst sen. Usch och fy, jag tror minsann att jag håller på att bli bittra djälva Alfred igen, vad det gäller bruddjälvar!
Jag tror att jag känner mig utnyttjad. Slängd på soptippen och sedan upplockad igen. Hur fan tror du att jag mår?! Hur fan kan det vara såhär? Jag fattar inget.
Kyrkdjäveln har uppfunnit synd. Jag må vara syndig, men vilket liv jag lever! Jag har oftast kul!
Kurtar, kan det vara det? I Mikael Niemis bok skiver han om "kurtar" Det är en microorganism som föds ur svarta hål i universum, som letar upp personer som börjar få ambitioner och sedan sätter sig på dom. Ju mer ambitioner man får, desto mer kurtar får man. Anledningen att de kallas kurtar, är att hans fd frus försvarsadvokat hette Kurt. Men när kurtarna har satt sig så finns det ingen chans i världen att bli av med dom förän man är på den djupaste djävla botten. Då släpper kurtarna! Då har de ingen energi att leva av, eftersom man tappat alla ambitioner. En typisk bitter-Alfred tanke.
Usch, vilken huvudvärk jag har! Dålig i magen efter all sprit oxå... Vatten är bra! *klunk, klunk*
Petter, alltså rap-artisten har skrivit en låt som höll mig singel när allt var svårt: "pissar på dig (feat. PST Q och Castelo)" den är bra... Det är verkligen så det känns för tillfället... Just den där versen: "Jag gav mig all min tid, jag gav dig hela mitt liv, helt fritt utan direktiv, jag gav dig hela mitt liv. Jag försöker oxå förstå varför, varför, varför jag stanna kvar, varför varför, jag lita blint på dina svar när jag fråga i förtroende och jag fråga migsjälv varför jag var beroende? Beroende av dig och ditt sätt, ditt vett och etikett, hur du fick mig bli en simpel marionett. Jag var ett spel för gallerierna, och utifall att du behövde vandra helt ensam berövad på skratt, skulle jag finnas till hands, för lite glans och romans, ge dig total uppmärksamhet , fylla ditt liv med substans. Jag var en drog som du gick på, du fick din kick så, blev fucked up och scitzo på all skit som jag gick på, du knulla mig på alla vis som det gick, och din sleeze var så slick, djälva bitch du har is i din blick! "
Mitt problem är: Jag glömmer aldrig om någon gjort mig orätt. Visst, jag kan förlåta, men glömmer det gör jag inte. Är det så att jag känner mig orättvist behandlad? Ja, till viss del är det nog så. Men av vem, eller vad?
Jag ber till mina Guider och Gud att de ska hjälpa mig fatta rätt beslut! Eller ja, när jag kollar på situationen är det ett ganska enkelt val. Än-djälva-då känner jag hopp. Fan, jag blir tokig av allt funderande! Jag röker för mycket... Det ska jag ta tag i vilket decennium som helst nu!
Jag förväntar mig nog för mycket... När jag verkligen vill något, verkar livet, universum och allt för att jag ska få min vilja igenom. Det är Universum som vill att man ska uppfylla sitt levnadsöde, då blir hon/han/neutrum lycklig och får energi. Det är därför man har nybörjartur. Det står mycket om det i den fantastiska boken: "Alkemisten" av Paulo Coelho.
Men när nybörjarturen börjar vända, då sätts man på prov! Om det här är ännu ett test, eller att jag ska lära mig något på det... Ja, jag vet inte.
Jag pratade med Gasbladet idag. Han sa: "Det var fan att jag skulle ha så djälva rätt alltså... Shit man, hår!"
Ja, fan HÅR!!!! Som fan! Usch, jag vill inte tycka synd om migsjälv längre! Jag vill bara njuta av livet och semestern! Vad är då dagens läxa? Utdrag ur Jesus Syraks vishet (tillägg i bibeln):"Från en kvinna leder sunden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö. Låt inte vatten läcka igenom, och låt inte en elak hustru få träta. Om hon inte vill rätta sig efter dig, så skär henne loss från din krop. Kap 25 vers 13-26" Ur Apokryferna till Gamla Testamentet i 1986 års översättning, utgivna i samarbete med Svenska Bibelsällskapet av Proprius förlag, 1987. Hela texten finns på: http://web.comhem.se/~u23109495/Aga/Syrak/Syraks_kvinnosyn.html
Detta inlägg är inte menat som någon könsdiskriminering! Jag vill bara visa på hur bitter jag har varit! (sedan kan man faktiskt få lite nöje av att läsa det, om man tar det som jag gör, som vad ska man säga. En rolig grej kanske. )
Tvärtom, jag anser mig vara en jämställd/underställd man. relativt till kvinnan... De är trots allt de som bestämmer! Men detta ska jag inte gå in på nu, för då tar det 2 h till innan jag somnar.
Life's beach then you swim! Nej, jag kan jag om jag vill försöka få mig lite sömn! (eftersom jag håller på att radera ut måste ur mitt liv)
Jag vill passa på att tacka alla som finns där för mig! Ni är guld värda!
Kraaam Alfred
Ps. nu känns det bättre!
Igår kväll blev jag ordentligt packad... Nu känner jag mig nyktrare, som tur är.
Idag ska jag nämligen åka till Mormor och Morsan och hjälpa dom hemma. Jag ska sätta upp vindskivor hos mormor och hjälpa morsan att sätta upp lite plåtar som blåst av taket, samt klippa hennes gräs.
Men jag förstår verkligen ingenting längre... I min förra blogg hade jag många frågor om kärleken, det har jag fortfarande!
I går kväll ringde jag till "en vän" (C om du läser det här, förlåt! Det är inte meningen att du ska få ta del av mina problem inom det här!) som sade att hoppet är det sista som lämnar människan. Det kanske är så... När man har gått och hoppats på något riktigt länge som i 3 djälva månader, bestämmer sig för att lägga ner, då passar det minsann! Då kan man komma krypande till korset... Det jag har svårt att förstå är varför just nu? Varför ska jag träffa en fantastisk tjej, efter att ha lagt ner och när jag gjort det kommer den djävla första bruddjäveln och helt plöstligt "vill ha mig" . Eller ja, med viss tvekan blev det visst sen. Usch och fy, jag tror minsann att jag håller på att bli bittra djälva Alfred igen, vad det gäller bruddjälvar!
Jag tror att jag känner mig utnyttjad. Slängd på soptippen och sedan upplockad igen. Hur fan tror du att jag mår?! Hur fan kan det vara såhär? Jag fattar inget.
Kyrkdjäveln har uppfunnit synd. Jag må vara syndig, men vilket liv jag lever! Jag har oftast kul!
Kurtar, kan det vara det? I Mikael Niemis bok skiver han om "kurtar" Det är en microorganism som föds ur svarta hål i universum, som letar upp personer som börjar få ambitioner och sedan sätter sig på dom. Ju mer ambitioner man får, desto mer kurtar får man. Anledningen att de kallas kurtar, är att hans fd frus försvarsadvokat hette Kurt. Men när kurtarna har satt sig så finns det ingen chans i världen att bli av med dom förän man är på den djupaste djävla botten. Då släpper kurtarna! Då har de ingen energi att leva av, eftersom man tappat alla ambitioner. En typisk bitter-Alfred tanke.
Usch, vilken huvudvärk jag har! Dålig i magen efter all sprit oxå... Vatten är bra! *klunk, klunk*
Petter, alltså rap-artisten har skrivit en låt som höll mig singel när allt var svårt: "pissar på dig (feat. PST Q och Castelo)" den är bra... Det är verkligen så det känns för tillfället... Just den där versen: "Jag gav mig all min tid, jag gav dig hela mitt liv, helt fritt utan direktiv, jag gav dig hela mitt liv. Jag försöker oxå förstå varför, varför, varför jag stanna kvar, varför varför, jag lita blint på dina svar när jag fråga i förtroende och jag fråga migsjälv varför jag var beroende? Beroende av dig och ditt sätt, ditt vett och etikett, hur du fick mig bli en simpel marionett. Jag var ett spel för gallerierna, och utifall att du behövde vandra helt ensam berövad på skratt, skulle jag finnas till hands, för lite glans och romans, ge dig total uppmärksamhet , fylla ditt liv med substans. Jag var en drog som du gick på, du fick din kick så, blev fucked up och scitzo på all skit som jag gick på, du knulla mig på alla vis som det gick, och din sleeze var så slick, djälva bitch du har is i din blick! "
Mitt problem är: Jag glömmer aldrig om någon gjort mig orätt. Visst, jag kan förlåta, men glömmer det gör jag inte. Är det så att jag känner mig orättvist behandlad? Ja, till viss del är det nog så. Men av vem, eller vad?
Jag ber till mina Guider och Gud att de ska hjälpa mig fatta rätt beslut! Eller ja, när jag kollar på situationen är det ett ganska enkelt val. Än-djälva-då känner jag hopp. Fan, jag blir tokig av allt funderande! Jag röker för mycket... Det ska jag ta tag i vilket decennium som helst nu!
Jag förväntar mig nog för mycket... När jag verkligen vill något, verkar livet, universum och allt för att jag ska få min vilja igenom. Det är Universum som vill att man ska uppfylla sitt levnadsöde, då blir hon/han/neutrum lycklig och får energi. Det är därför man har nybörjartur. Det står mycket om det i den fantastiska boken: "Alkemisten" av Paulo Coelho.
Men när nybörjarturen börjar vända, då sätts man på prov! Om det här är ännu ett test, eller att jag ska lära mig något på det... Ja, jag vet inte.
Jag pratade med Gasbladet idag. Han sa: "Det var fan att jag skulle ha så djälva rätt alltså... Shit man, hår!"
Ja, fan HÅR!!!! Som fan! Usch, jag vill inte tycka synd om migsjälv längre! Jag vill bara njuta av livet och semestern! Vad är då dagens läxa? Utdrag ur Jesus Syraks vishet (tillägg i bibeln):"Från en kvinna leder sunden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö. Låt inte vatten läcka igenom, och låt inte en elak hustru få träta. Om hon inte vill rätta sig efter dig, så skär henne loss från din krop. Kap 25 vers 13-26" Ur Apokryferna till Gamla Testamentet i 1986 års översättning, utgivna i samarbete med Svenska Bibelsällskapet av Proprius förlag, 1987. Hela texten finns på: http://web.comhem.se/~u23109495/Aga/Syrak/Syraks_kvinnosyn.html
Detta inlägg är inte menat som någon könsdiskriminering! Jag vill bara visa på hur bitter jag har varit! (sedan kan man faktiskt få lite nöje av att läsa det, om man tar det som jag gör, som vad ska man säga. En rolig grej kanske. )
Tvärtom, jag anser mig vara en jämställd/underställd man. relativt till kvinnan... De är trots allt de som bestämmer! Men detta ska jag inte gå in på nu, för då tar det 2 h till innan jag somnar.
Life's beach then you swim! Nej, jag kan jag om jag vill försöka få mig lite sömn! (eftersom jag håller på att radera ut måste ur mitt liv)
Jag vill passa på att tacka alla som finns där för mig! Ni är guld värda!
Kraaam Alfred
Ps. nu känns det bättre!
tisdag 12 augusti 2008
Lost again?
Ja, då var det dax för lite tankar i kvällen/natten igen...
Vad ska man säga om livet egentligen?
Life works in mysterious ways...
Jag förstår mig inte på mig själv längre... Jag anser att jag brukar ha ganska god kontakt med mig själv, förstå vad jag behöver och sånt. Men tänk hur mycket brudar kan ställa till det för en! Det räcker med att de finns, så fort de börjar betyda något så etsar de sig fast i tankarna.
Jag har så mycket kärlek i mig som vill ut! Jag vill känna tvåsamheten, jag vill vakna upp bredvid henne, fixa frukost tillsammans med henne, äta med henne, gå ut och gå med henne, kolla på film med henne, ha sex med henne, kyssa henne, visa min kärlek för henne! Men vem är hon? Vart finns hon? Är det så lätt så hon är rakt framför ögonen på mig men jag inte märker det? Är det så att man kanske ska växa in i något för att det ska bli bra? Kan man inte känna som jag kände den där gången, när jag var i Danmark, rökte tills jag var blå i ansiktet (någon form av allergi eller astma) och pratade med henne. Jag var inte lycklig när hon inte var där! Jag lade mig att sova under bar himmel eftersom det fanns ett eluttag där, så jag kunde ladda min mobil. Det började regna... Ändå kände jag att det var värt det!
Allt måste inte vara komplicerat! Eller ja, det var vad jag trodde ett litet tag... Men det har visat sig att även den enklaste sak även går att få komplicerad.
Jag pratade med morsans gubbe om det här. Han sa: "Alltså, sånt där kan man inte gå och oroa sig för! Själva oroandet är värre än själva problemet när det väl kommer! Och förresten, jag har under de senaste 2 åren träffat på en väldig klok kille, han brukar säga: "Det fixar sig!" Känner du igen det? Det är nämligen din bibel! Jag har till och med tagit efter det! Allting fixar sig!"
Ja, visst fixar allt sig! Det är bara en fråga om hur. Alltså, ibland förlorar man fotfästet i sin tro. Jag tror att det finns en mening med allt som sker, men när man är precis uppe i det, är det svårt att se det uppenbara. Vad man ska lära sig och så. Men nu är jag helt lost igen! Jag ifrågasätter varför detta ska hända mig? Hur kan det vara bestämt att det ska vara som det är just nu? Har inte jag offrat tillräckligt för kärleken? Men om ett tag kanske det är enklare att se just varför...
Är jag patetisk när det kommer till kärlek? Är jag så fruktansvärt sugen på det tvåsamma att jag ser det i minsta lilla detalj hos den jag håller kär eller tycker om? Jag behöver bekräftelse i ett förhållande... Visst, jag erkänner jag tenderar till att bli dumsnäll emellanåt. Men hur ska jag handskas med problem då? Ska jag vara dumsnäll, vända ut och in på mig själv för att alltid ställa upp, precis som jag skulle gjort i början av ett förhållande? Eller det verkar vara en djävligt dålig taktik förresten. Since I've been there, done that...
När har man lidit tillräckligt? När ska hjärtat och hjärnan samarbeta? När kommer man bli hel? Kommer man bli hel? Hur mycket mer orkar jag? Många svåra frågor, få svar som vanligt. Men när man bloggar om det så kanske någon läser det, känner lite medkänsla för vad jag känner. Kanske till och med känner igen sig själv i det hela? Hoppas jag får er att stanna upp, tänka efter på vad man håller på med egentligen... Men stanna inte för länge, då är risken att man fastnar. Antar att det är det jag gjort nu...
Skit samma, det löser sig, sa han som sket i vasken.
Gud, vad skönt det är med semester i alla fall!
Nej, nu är det dax att dra en liprulle...
Tills nästa gång! Gå på din intuition! Lita på känslan!
Vad ska man säga om livet egentligen?
Life works in mysterious ways...
Jag förstår mig inte på mig själv längre... Jag anser att jag brukar ha ganska god kontakt med mig själv, förstå vad jag behöver och sånt. Men tänk hur mycket brudar kan ställa till det för en! Det räcker med att de finns, så fort de börjar betyda något så etsar de sig fast i tankarna.
Jag har så mycket kärlek i mig som vill ut! Jag vill känna tvåsamheten, jag vill vakna upp bredvid henne, fixa frukost tillsammans med henne, äta med henne, gå ut och gå med henne, kolla på film med henne, ha sex med henne, kyssa henne, visa min kärlek för henne! Men vem är hon? Vart finns hon? Är det så lätt så hon är rakt framför ögonen på mig men jag inte märker det? Är det så att man kanske ska växa in i något för att det ska bli bra? Kan man inte känna som jag kände den där gången, när jag var i Danmark, rökte tills jag var blå i ansiktet (någon form av allergi eller astma) och pratade med henne. Jag var inte lycklig när hon inte var där! Jag lade mig att sova under bar himmel eftersom det fanns ett eluttag där, så jag kunde ladda min mobil. Det började regna... Ändå kände jag att det var värt det!
Allt måste inte vara komplicerat! Eller ja, det var vad jag trodde ett litet tag... Men det har visat sig att även den enklaste sak även går att få komplicerad.
Jag pratade med morsans gubbe om det här. Han sa: "Alltså, sånt där kan man inte gå och oroa sig för! Själva oroandet är värre än själva problemet när det väl kommer! Och förresten, jag har under de senaste 2 åren träffat på en väldig klok kille, han brukar säga: "Det fixar sig!" Känner du igen det? Det är nämligen din bibel! Jag har till och med tagit efter det! Allting fixar sig!"
Ja, visst fixar allt sig! Det är bara en fråga om hur. Alltså, ibland förlorar man fotfästet i sin tro. Jag tror att det finns en mening med allt som sker, men när man är precis uppe i det, är det svårt att se det uppenbara. Vad man ska lära sig och så. Men nu är jag helt lost igen! Jag ifrågasätter varför detta ska hända mig? Hur kan det vara bestämt att det ska vara som det är just nu? Har inte jag offrat tillräckligt för kärleken? Men om ett tag kanske det är enklare att se just varför...
Är jag patetisk när det kommer till kärlek? Är jag så fruktansvärt sugen på det tvåsamma att jag ser det i minsta lilla detalj hos den jag håller kär eller tycker om? Jag behöver bekräftelse i ett förhållande... Visst, jag erkänner jag tenderar till att bli dumsnäll emellanåt. Men hur ska jag handskas med problem då? Ska jag vara dumsnäll, vända ut och in på mig själv för att alltid ställa upp, precis som jag skulle gjort i början av ett förhållande? Eller det verkar vara en djävligt dålig taktik förresten. Since I've been there, done that...
När har man lidit tillräckligt? När ska hjärtat och hjärnan samarbeta? När kommer man bli hel? Kommer man bli hel? Hur mycket mer orkar jag? Många svåra frågor, få svar som vanligt. Men när man bloggar om det så kanske någon läser det, känner lite medkänsla för vad jag känner. Kanske till och med känner igen sig själv i det hela? Hoppas jag får er att stanna upp, tänka efter på vad man håller på med egentligen... Men stanna inte för länge, då är risken att man fastnar. Antar att det är det jag gjort nu...
Skit samma, det löser sig, sa han som sket i vasken.
Gud, vad skönt det är med semester i alla fall!
Nej, nu är det dax att dra en liprulle...
Tills nästa gång! Gå på din intuition! Lita på känslan!
måndag 11 augusti 2008
lördag 9 augusti 2008
Hittade en rallytävling...
fredag 8 augusti 2008
torsdag 7 augusti 2008
onsdag 6 augusti 2008
tisdag 5 augusti 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)