Idag ha jag en tryckande huvudvärk... Jag gav det i alla fall en timma innan jag gav mig på en Ipren! Det är inte dåligt för att vara kille eller hur? *hihi*
Undrar om det kan vara så att jag har jobbat för mycket nu ett tag igen?
Jag har inte varit ledig på länge nu.. Alltså, ledig ledig. Alltså inget inplanerat... Men det är så livet är...
Utbildning på Karstorp i: Samverkan, har jag varit på i 3 dagar nu. Det var kul!
Vi gick igenom Arbetsmiljölagen, Lagen om medbestämmande i arbetslivet, och samverkansavtal.
Lärde oss hur man lite mer formellt ska förhandla i våra olika samverkansgrupper man sitter i. Och det kan behövas kan jag lova... Det är svårt att vara facklig emellanåt.
Fast djävligt intressant!
Nej, nu ska jag lägga mig och slappa framför TV:n lite tror jag...
Tills nästa gång!
Hälsningar Alfred
fredag 27 februari 2009
söndag 22 februari 2009
lördag 21 februari 2009
tisdag 17 februari 2009
lördag 14 februari 2009
En positiv dag!
Ja, vad ska man säga?
Om man bara "Go-with-the-flo" ordnar sig allt!
Mycket positivt! Ja, faktiskt det mesta om jag ska vara helt ärlig!
Jobbade med en underbar läkare i natt som var på Akuten. Han är precis ny AT på medicinklinikne, men kommer att bli en klockren läkare!
Sedan har mycket ordnat till sig runt i kring!
Bokat flygbiljetter har man gjort oxå, till seglingen i Kroatien i sommar! Nu känns det väldigt bra.
Nu ska man bara komma på vad man ska köpa till en polare som fyller 30 år nästa helg... *Suck*
Men det kommer väl att ordna sig när det närmar sig det med.
Allt ordnar sig!
Helt enkelt en positiv dag!
Kraaam Alfred
Om man bara "Go-with-the-flo" ordnar sig allt!
Mycket positivt! Ja, faktiskt det mesta om jag ska vara helt ärlig!
Jobbade med en underbar läkare i natt som var på Akuten. Han är precis ny AT på medicinklinikne, men kommer att bli en klockren läkare!
Sedan har mycket ordnat till sig runt i kring!
Bokat flygbiljetter har man gjort oxå, till seglingen i Kroatien i sommar! Nu känns det väldigt bra.
Nu ska man bara komma på vad man ska köpa till en polare som fyller 30 år nästa helg... *Suck*
Men det kommer väl att ordna sig när det närmar sig det med.
Allt ordnar sig!
Helt enkelt en positiv dag!
Kraaam Alfred
onsdag 11 februari 2009
Många frågor i natten!
Hur ska man göra med allt?
Vad ska man göra med allt?
Hur vill jag göra med mitt liv?
Har jag några mål med mitt liv förutom att ha kul, och se positivt på allt?
Alltså, som jag sagt tidigare, jag har mycket kärlek inom mig som jag emellanåt känner ett otroligt behov att att projecera denna kärlek. Nu senast var det C. Nu känns allt grått, tomt och nästan lite ensamt. Förut hade man ju tillgång till närhet, sex, kärlek, vänskap, ja i stort sett allt jag behövde! Men varför kändes det då fel? Eller, rättare sagt, varför kändes det som om det inte var rätt... Om det nu är "Andevärlden" som säger sitt, vad vill de då?
Jag har varit så uppe i varv nu, så jag har faktiskt glömt av att lyssna!
Jag tror jag får läsa Alkemisten igen av Paulo Coelho... Den får en att tänka efter, se det positiva med saker och ting, och se världens skönhet i minsta gruskorn.
Alltså, egentligen borde jag vara nöjd! Jag har ett fast jobb, fin lägenhet, en bil som funkar, en motorcyckel som är underbar, sjysta polare, bra arbetskompisar, jag ska åka på mitt livs semester.
Men varför får jag då inte ro från mina tankar?
C sa till mig att jag analyserar för mycket. Jag borde bara låta allt hända.
Det kanske är så? Men man måste väl ha ett mål med sitt liv?
Jag kanske jobbar för mycket nätter nu över vintern? Jag ser ju knappt aldrig solen! Jag märkte det i måndags när jag var uppe kl 07 och åkte till Skara på Valberedning. När vi kom ut efter nyss nämnda aktivitet, sken solen. Åh, gud vad glad jag blev! Det lixom värmde hela kroppen! Det var gôtt!
Nej, nu sitter jag väl och analyserar igen! *ler*
Dax att surfa lite...
Kraaam Alfred
Vad ska man göra med allt?
Hur vill jag göra med mitt liv?
Har jag några mål med mitt liv förutom att ha kul, och se positivt på allt?
Alltså, som jag sagt tidigare, jag har mycket kärlek inom mig som jag emellanåt känner ett otroligt behov att att projecera denna kärlek. Nu senast var det C. Nu känns allt grått, tomt och nästan lite ensamt. Förut hade man ju tillgång till närhet, sex, kärlek, vänskap, ja i stort sett allt jag behövde! Men varför kändes det då fel? Eller, rättare sagt, varför kändes det som om det inte var rätt... Om det nu är "Andevärlden" som säger sitt, vad vill de då?
Jag har varit så uppe i varv nu, så jag har faktiskt glömt av att lyssna!
Jag tror jag får läsa Alkemisten igen av Paulo Coelho... Den får en att tänka efter, se det positiva med saker och ting, och se världens skönhet i minsta gruskorn.
Alltså, egentligen borde jag vara nöjd! Jag har ett fast jobb, fin lägenhet, en bil som funkar, en motorcyckel som är underbar, sjysta polare, bra arbetskompisar, jag ska åka på mitt livs semester.
Men varför får jag då inte ro från mina tankar?
C sa till mig att jag analyserar för mycket. Jag borde bara låta allt hända.
Det kanske är så? Men man måste väl ha ett mål med sitt liv?
Jag kanske jobbar för mycket nätter nu över vintern? Jag ser ju knappt aldrig solen! Jag märkte det i måndags när jag var uppe kl 07 och åkte till Skara på Valberedning. När vi kom ut efter nyss nämnda aktivitet, sken solen. Åh, gud vad glad jag blev! Det lixom värmde hela kroppen! Det var gôtt!
Nej, nu sitter jag väl och analyserar igen! *ler*
Dax att surfa lite...
Kraaam Alfred
tisdag 10 februari 2009
Vad vill jag?
Det är en fråga som ställdes till mig, så sent som igår.
Vad vill jag med mitt liv?
Hur ska man veta det?
Visst, jag vet att jag någon gång vill ha familj. Jag vill jobba... Kanske som läkare, kanske som något helt annat? Kanske ska jag bli förare för något racingteam? Leva på att köra motoGP? Det vore inte fel.
Men helt ärligt! Jag har inte den blekast aningen om vad jag vill göra!
Men det blir väl en senare fråga antar jag.
Precis nu vet jag vad jag vill göra i alla fall. Jag ska sätta mig ner och spela mitt nyinstallerade bilspel! Mycket nice!
Ha det fint tills nästa gång!
Kram Alfred
Vad vill jag med mitt liv?
Hur ska man veta det?
Visst, jag vet att jag någon gång vill ha familj. Jag vill jobba... Kanske som läkare, kanske som något helt annat? Kanske ska jag bli förare för något racingteam? Leva på att köra motoGP? Det vore inte fel.
Men helt ärligt! Jag har inte den blekast aningen om vad jag vill göra!
Men det blir väl en senare fråga antar jag.
Precis nu vet jag vad jag vill göra i alla fall. Jag ska sätta mig ner och spela mitt nyinstallerade bilspel! Mycket nice!
Ha det fint tills nästa gång!
Kram Alfred
lördag 7 februari 2009
Att vilja ha mer!
Nu sitter jag hemma en Lördagkväll! Kors i taket, det är inte ofta man är ledig en hel helg från jobbet!
Jag har jobbat hela veckan, det har varit kul faktiskt! Jag har varit med på Traumalarm, övervak, haft bredvidgång med 2 nya ssk. Och det är välbehövligt! De jag har haft med mig har varit kanonduktiga! Det är skönt! Jag har haft några bredvidgångar som suger som fan! Helt initiativlösa, uttråkade och helt totalt ointresserade! Jag är en sån person som ser ett värde i att patienten vet så mycket som möjligt om sin skada, så när jag igår informerade en patient varför han skulle ha högläge med sitt gips, sa en ssk till mig att jag var bra på att förklara och att hon tyckte att jag var väldigt duktig. Det var kul att höra!
Ibland funderar man på om man är lite för överkvallificerad för jobbet. Jag kan mycket mer än nyutexaminerade ssk! Jag har varit nu på akuten i 7 år, det är en stund. Man har sett det mesta, men ännu är man inte fullärd...
Men sedan ibland, bara ibland funderar man på om man ska nöja sig med detta? Vill jag inte ha mer? Sjuksköterskeyrket känns på samma sätt! Om jag nu skulle sätta mig i skolbänken i 3 år bara för att kunna lite mer om natrium-kalium balansen i kroppen eller något annat, känns det då som om jag kommer till jobbet, får ungefär samma arbetsuppgifter, och sedan efter några år tröttnar jag på det med? Eftersom det inte är en utmaning? Är det kanske bättre att sikta på att bli läkare? Orkar jag det? 5,5 år teori är fan tufft alltså! För att inte prata om studieskulderna! I och för sig kan man jobba på ett äldreboende eller någon annan skit så länge, undertiden man pluggar. För helt ärligt, så djälva mycket har de inte att göra! Det kan säkert vara stressigt för de personerna som jobbar där, men ursäkta så djälva mycket om jag säger att det är bara för de är lata! Kom till akuten 1 arbetspass, så får du se vad stress innebär! Men det är klart, jag är en sån person som ser det som en utmaning att pressa mina gränser. Med det innebär det oxå att jag är en sann optimist. Pessimisterna på jobbet säger: "Nu kan det fan inte bli värre!" Då svara jag: "Jodå, det kan det visst!"
Jag antar att jag har en bra förmåga att hantera stress oxå. Annars skulle man inte stått ut 7 år på en akutmottagning.
Åh! Idag var jag ute en sväng på hojjen igen! GUD, vad gött! Lite kyligt var det eftersom jag åkte i jeans och gympadojjer, men fan vad gött! Fick till och med upp temperaturen i bakdäcket så mycket att jag kunde åka en sväng på nyss nämnda däck! Åh, kan inte inte bli lite varmare bara, så kan man ta längre turer!
Men med min överskrift tänkte jag mest på C. Det är fan skumt! Vi har brutit upp. Det är inte så konstigt, eller jo, fan... Det är det nog! Det har varit mitt genom tiderna, bästa förhållande någonsin. Det är fan konstigt att något sa till mig att det inte var rätt. Kanske som Gasbladet sa: "Andevärlden!" Inte vet jag, men nu är så fallet i alla fall.
Jag trivs bra med mitt beslut, men ändå, när jag ser henne! Åh, shit vad snygg hon är! Shit, vad sexig hon är, vacker, trevlig, allt inklusive plusmeny! Men eftersom jag/vi gjort slut, känner jag mig naturligtvis tom. Och varje gång jag ser henne, är det som att jag vill ha mer än det vi har nu!
Ändå känner jag mig nöjd över mitt beslut! Fatta, hur rörigt det blir i huvudet! Jag blir fan tokig av det här! Men är det så att killar i allmänhet, styr med kuken? Relativt till tjejer, som styr med fittan? Styr jag mitt liv med kuken? I så fall hur märker man det? Känslan av att vilja ha mer? Är det det som säger att jag styr mitt liv med kuken? Nej, det är fan inte det!
Känslan över att inte vara nöjd med min situation i livet är något som jag ibland funderar över. Men att göra något åt det, kräver att jag ändrar mina grundläggande värderingar, byter jobb, kanske pluggar, flytta? Börja laga mat? m.m. Vanans makt är stor!
Det kanske är det det är? Vanans makt? Med C menar jag, när jag ser henne. Är det att jag är så van att få mer än det vi har nu? Att jag sakna det? Det är svårt... Att sluta med något man tycker om, t ex rökning är ett helvete! En beroendesituation är vad det är. Det kanske är samma med C. Nu när jag inte får kärlek i mitt liv, och allt annat hon tillförde, är det att mitt beroende av kärleken gör sig påmind?
Jag vet inte.
Det får nog vara som det är för tillfället. Jag trivs med jobbet, har en bra lägenhet, bilen funkar, bågen funkar definitivt
Nej, nu ska jag se om nya avsnittet av ghost whisperer kommit ut i USA.
Ha det fint så länge!
Kram Alfred
Jag har jobbat hela veckan, det har varit kul faktiskt! Jag har varit med på Traumalarm, övervak, haft bredvidgång med 2 nya ssk. Och det är välbehövligt! De jag har haft med mig har varit kanonduktiga! Det är skönt! Jag har haft några bredvidgångar som suger som fan! Helt initiativlösa, uttråkade och helt totalt ointresserade! Jag är en sån person som ser ett värde i att patienten vet så mycket som möjligt om sin skada, så när jag igår informerade en patient varför han skulle ha högläge med sitt gips, sa en ssk till mig att jag var bra på att förklara och att hon tyckte att jag var väldigt duktig. Det var kul att höra!
Ibland funderar man på om man är lite för överkvallificerad för jobbet. Jag kan mycket mer än nyutexaminerade ssk! Jag har varit nu på akuten i 7 år, det är en stund. Man har sett det mesta, men ännu är man inte fullärd...
Men sedan ibland, bara ibland funderar man på om man ska nöja sig med detta? Vill jag inte ha mer? Sjuksköterskeyrket känns på samma sätt! Om jag nu skulle sätta mig i skolbänken i 3 år bara för att kunna lite mer om natrium-kalium balansen i kroppen eller något annat, känns det då som om jag kommer till jobbet, får ungefär samma arbetsuppgifter, och sedan efter några år tröttnar jag på det med? Eftersom det inte är en utmaning? Är det kanske bättre att sikta på att bli läkare? Orkar jag det? 5,5 år teori är fan tufft alltså! För att inte prata om studieskulderna! I och för sig kan man jobba på ett äldreboende eller någon annan skit så länge, undertiden man pluggar. För helt ärligt, så djälva mycket har de inte att göra! Det kan säkert vara stressigt för de personerna som jobbar där, men ursäkta så djälva mycket om jag säger att det är bara för de är lata! Kom till akuten 1 arbetspass, så får du se vad stress innebär! Men det är klart, jag är en sån person som ser det som en utmaning att pressa mina gränser. Med det innebär det oxå att jag är en sann optimist. Pessimisterna på jobbet säger: "Nu kan det fan inte bli värre!" Då svara jag: "Jodå, det kan det visst!"
Jag antar att jag har en bra förmåga att hantera stress oxå. Annars skulle man inte stått ut 7 år på en akutmottagning.
Åh! Idag var jag ute en sväng på hojjen igen! GUD, vad gött! Lite kyligt var det eftersom jag åkte i jeans och gympadojjer, men fan vad gött! Fick till och med upp temperaturen i bakdäcket så mycket att jag kunde åka en sväng på nyss nämnda däck! Åh, kan inte inte bli lite varmare bara, så kan man ta längre turer!
Men med min överskrift tänkte jag mest på C. Det är fan skumt! Vi har brutit upp. Det är inte så konstigt, eller jo, fan... Det är det nog! Det har varit mitt genom tiderna, bästa förhållande någonsin. Det är fan konstigt att något sa till mig att det inte var rätt. Kanske som Gasbladet sa: "Andevärlden!" Inte vet jag, men nu är så fallet i alla fall.
Jag trivs bra med mitt beslut, men ändå, när jag ser henne! Åh, shit vad snygg hon är! Shit, vad sexig hon är, vacker, trevlig, allt inklusive plusmeny! Men eftersom jag/vi gjort slut, känner jag mig naturligtvis tom. Och varje gång jag ser henne, är det som att jag vill ha mer än det vi har nu!
Ändå känner jag mig nöjd över mitt beslut! Fatta, hur rörigt det blir i huvudet! Jag blir fan tokig av det här! Men är det så att killar i allmänhet, styr med kuken? Relativt till tjejer, som styr med fittan? Styr jag mitt liv med kuken? I så fall hur märker man det? Känslan av att vilja ha mer? Är det det som säger att jag styr mitt liv med kuken? Nej, det är fan inte det!
Känslan över att inte vara nöjd med min situation i livet är något som jag ibland funderar över. Men att göra något åt det, kräver att jag ändrar mina grundläggande värderingar, byter jobb, kanske pluggar, flytta? Börja laga mat? m.m. Vanans makt är stor!
Det kanske är det det är? Vanans makt? Med C menar jag, när jag ser henne. Är det att jag är så van att få mer än det vi har nu? Att jag sakna det? Det är svårt... Att sluta med något man tycker om, t ex rökning är ett helvete! En beroendesituation är vad det är. Det kanske är samma med C. Nu när jag inte får kärlek i mitt liv, och allt annat hon tillförde, är det att mitt beroende av kärleken gör sig påmind?
Jag vet inte.
Det får nog vara som det är för tillfället. Jag trivs med jobbet, har en bra lägenhet, bilen funkar, bågen funkar definitivt
Nej, nu ska jag se om nya avsnittet av ghost whisperer kommit ut i USA.
Ha det fint så länge!
Kram Alfred
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)