Att vilja ha mer!

Nu sitter jag hemma en Lördagkväll! Kors i taket, det är inte ofta man är ledig en hel helg från jobbet!

Jag har jobbat hela veckan, det har varit kul faktiskt! Jag har varit med på Traumalarm, övervak, haft bredvidgång med 2 nya ssk. Och det är välbehövligt! De jag har haft med mig har varit kanonduktiga! Det är skönt! Jag har haft några bredvidgångar som suger som fan! Helt initiativlösa, uttråkade och helt totalt ointresserade! Jag är en sån person som ser ett värde i att patienten vet så mycket som möjligt om sin skada, så när jag igår informerade en patient varför han skulle ha högläge med sitt gips, sa en ssk till mig att jag var bra på att förklara och att hon tyckte att jag var väldigt duktig. Det var kul att höra!

Ibland funderar man på om man är lite för överkvallificerad för jobbet. Jag kan mycket mer än nyutexaminerade ssk! Jag har varit nu på akuten i 7 år, det är en stund. Man har sett det mesta, men ännu är man inte fullärd...

Men sedan ibland, bara ibland funderar man på om man ska nöja sig med detta? Vill jag inte ha mer? Sjuksköterskeyrket känns på samma sätt! Om jag nu skulle sätta mig i skolbänken i 3 år bara för att kunna lite mer om natrium-kalium balansen i kroppen eller något annat, känns det då som om jag kommer till jobbet, får ungefär samma arbetsuppgifter, och sedan efter några år tröttnar jag på det med? Eftersom det inte är en utmaning? Är det kanske bättre att sikta på att bli läkare? Orkar jag det? 5,5 år teori är fan tufft alltså! För att inte prata om studieskulderna! I och för sig kan man jobba på ett äldreboende eller någon annan skit så länge, undertiden man pluggar. För helt ärligt, så djälva mycket har de inte att göra! Det kan säkert vara stressigt för de personerna som jobbar där, men ursäkta så djälva mycket om jag säger att det är bara för de är lata! Kom till akuten 1 arbetspass, så får du se vad stress innebär! Men det är klart, jag är en sån person som ser det som en utmaning att pressa mina gränser. Med det innebär det oxå att jag är en sann optimist. Pessimisterna på jobbet säger: "Nu kan det fan inte bli värre!" Då svara jag: "Jodå, det kan det visst!"

Jag antar att jag har en bra förmåga att hantera stress oxå. Annars skulle man inte stått ut 7 år på en akutmottagning.

Åh! Idag var jag ute en sväng på hojjen igen! GUD, vad gött! Lite kyligt var det eftersom jag åkte i jeans och gympadojjer, men fan vad gött! Fick till och med upp temperaturen i bakdäcket så mycket att jag kunde åka en sväng på nyss nämnda däck! Åh, kan inte inte bli lite varmare bara, så kan man ta längre turer!

Men med min överskrift tänkte jag mest på C. Det är fan skumt! Vi har brutit upp. Det är inte så konstigt, eller jo, fan... Det är det nog! Det har varit mitt genom tiderna, bästa förhållande någonsin. Det är fan konstigt att något sa till mig att det inte var rätt. Kanske som Gasbladet sa: "Andevärlden!" Inte vet jag, men nu är så fallet i alla fall.

Jag trivs bra med mitt beslut, men ändå, när jag ser henne! Åh, shit vad snygg hon är! Shit, vad sexig hon är, vacker, trevlig, allt inklusive plusmeny! Men eftersom jag/vi gjort slut, känner jag mig naturligtvis tom. Och varje gång jag ser henne, är det som att jag vill ha mer än det vi har nu!

Ändå känner jag mig nöjd över mitt beslut! Fatta, hur rörigt det blir i huvudet! Jag blir fan tokig av det här! Men är det så att killar i allmänhet, styr med kuken? Relativt till tjejer, som styr med fittan? Styr jag mitt liv med kuken? I så fall hur märker man det? Känslan av att vilja ha mer? Är det det som säger att jag styr mitt liv med kuken? Nej, det är fan inte det!

Känslan över att inte vara nöjd med min situation i livet är något som jag ibland funderar över. Men att göra något åt det, kräver att jag ändrar mina grundläggande värderingar, byter jobb, kanske pluggar, flytta? Börja laga mat? m.m. Vanans makt är stor!

Det kanske är det det är? Vanans makt? Med C menar jag, när jag ser henne. Är det att jag är så van att få mer än det vi har nu? Att jag sakna det? Det är svårt... Att sluta med något man tycker om, t ex rökning är ett helvete! En beroendesituation är vad det är. Det kanske är samma med C. Nu när jag inte får kärlek i mitt liv, och allt annat hon tillförde, är det att mitt beroende av kärleken gör sig påmind?
Jag vet inte.

Det får nog vara som det är för tillfället. Jag trivs med jobbet, har en bra lägenhet, bilen funkar, bågen funkar definitivt

Nej, nu ska jag se om nya avsnittet av ghost whisperer kommit ut i USA.

Ha det fint så länge!

Kram Alfred