Ja, vad ska man säga?! Shit man!
Igår kväll blev jag ordentligt packad... Nu känner jag mig nyktrare, som tur är.
Idag ska jag nämligen åka till Mormor och Morsan och hjälpa dom hemma. Jag ska sätta upp vindskivor hos mormor och hjälpa morsan att sätta upp lite plåtar som blåst av taket, samt klippa hennes gräs.
Men jag förstår verkligen ingenting längre... I min förra blogg hade jag många frågor om kärleken, det har jag fortfarande!
I går kväll ringde jag till "en vän" (C om du läser det här, förlåt! Det är inte meningen att du ska få ta del av mina problem inom det här!) som sade att hoppet är det sista som lämnar människan. Det kanske är så... När man har gått och hoppats på något riktigt länge som i 3 djälva månader, bestämmer sig för att lägga ner, då passar det minsann! Då kan man komma krypande till korset... Det jag har svårt att förstå är varför just nu? Varför ska jag träffa en fantastisk tjej, efter att ha lagt ner och när jag gjort det kommer den djävla första bruddjäveln och helt plöstligt "vill ha mig" . Eller ja, med viss tvekan blev det visst sen. Usch och fy, jag tror minsann att jag håller på att bli bittra djälva Alfred igen, vad det gäller bruddjälvar!
Jag tror att jag känner mig utnyttjad. Slängd på soptippen och sedan upplockad igen. Hur fan tror du att jag mår?! Hur fan kan det vara såhär? Jag fattar inget.
Kyrkdjäveln har uppfunnit synd. Jag må vara syndig, men vilket liv jag lever! Jag har oftast kul!
Kurtar, kan det vara det? I Mikael Niemis bok skiver han om "kurtar" Det är en microorganism som föds ur svarta hål i universum, som letar upp personer som börjar få ambitioner och sedan sätter sig på dom. Ju mer ambitioner man får, desto mer kurtar får man. Anledningen att de kallas kurtar, är att hans fd frus försvarsadvokat hette Kurt. Men när kurtarna har satt sig så finns det ingen chans i världen att bli av med dom förän man är på den djupaste djävla botten. Då släpper kurtarna! Då har de ingen energi att leva av, eftersom man tappat alla ambitioner. En typisk bitter-Alfred tanke.
Usch, vilken huvudvärk jag har! Dålig i magen efter all sprit oxå... Vatten är bra! *klunk, klunk*
Petter, alltså rap-artisten har skrivit en låt som höll mig singel när allt var svårt: "pissar på dig (feat. PST Q och Castelo)" den är bra... Det är verkligen så det känns för tillfället... Just den där versen: "Jag gav mig all min tid, jag gav dig hela mitt liv, helt fritt utan direktiv, jag gav dig hela mitt liv. Jag försöker oxå förstå varför, varför, varför jag stanna kvar, varför varför, jag lita blint på dina svar när jag fråga i förtroende och jag fråga migsjälv varför jag var beroende? Beroende av dig och ditt sätt, ditt vett och etikett, hur du fick mig bli en simpel marionett. Jag var ett spel för gallerierna, och utifall att du behövde vandra helt ensam berövad på skratt, skulle jag finnas till hands, för lite glans och romans, ge dig total uppmärksamhet , fylla ditt liv med substans. Jag var en drog som du gick på, du fick din kick så, blev fucked up och scitzo på all skit som jag gick på, du knulla mig på alla vis som det gick, och din sleeze var så slick, djälva bitch du har is i din blick! "
Mitt problem är: Jag glömmer aldrig om någon gjort mig orätt. Visst, jag kan förlåta, men glömmer det gör jag inte. Är det så att jag känner mig orättvist behandlad? Ja, till viss del är det nog så. Men av vem, eller vad?
Jag ber till mina Guider och Gud att de ska hjälpa mig fatta rätt beslut! Eller ja, när jag kollar på situationen är det ett ganska enkelt val. Än-djälva-då känner jag hopp. Fan, jag blir tokig av allt funderande! Jag röker för mycket... Det ska jag ta tag i vilket decennium som helst nu!
Jag förväntar mig nog för mycket... När jag verkligen vill något, verkar livet, universum och allt för att jag ska få min vilja igenom. Det är Universum som vill att man ska uppfylla sitt levnadsöde, då blir hon/han/neutrum lycklig och får energi. Det är därför man har nybörjartur. Det står mycket om det i den fantastiska boken: "Alkemisten" av Paulo Coelho.
Men när nybörjarturen börjar vända, då sätts man på prov! Om det här är ännu ett test, eller att jag ska lära mig något på det... Ja, jag vet inte.
Jag pratade med Gasbladet idag. Han sa: "Det var fan att jag skulle ha så djälva rätt alltså... Shit man, hår!"
Ja, fan HÅR!!!! Som fan! Usch, jag vill inte tycka synd om migsjälv längre! Jag vill bara njuta av livet och semestern! Vad är då dagens läxa? Utdrag ur Jesus Syraks vishet (tillägg i bibeln):"Från en kvinna leder sunden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö. Låt inte vatten läcka igenom, och låt inte en elak hustru få träta. Om hon inte vill rätta sig efter dig, så skär henne loss från din krop. Kap 25 vers 13-26" Ur Apokryferna till Gamla Testamentet i 1986 års översättning, utgivna i samarbete med Svenska Bibelsällskapet av Proprius förlag, 1987. Hela texten finns på: http://web.comhem.se/~u23109495/Aga/Syrak/Syraks_kvinnosyn.html
Detta inlägg är inte menat som någon könsdiskriminering! Jag vill bara visa på hur bitter jag har varit! (sedan kan man faktiskt få lite nöje av att läsa det, om man tar det som jag gör, som vad ska man säga. En rolig grej kanske. )
Tvärtom, jag anser mig vara en jämställd/underställd man. relativt till kvinnan... De är trots allt de som bestämmer! Men detta ska jag inte gå in på nu, för då tar det 2 h till innan jag somnar.
Life's beach then you swim! Nej, jag kan jag om jag vill försöka få mig lite sömn! (eftersom jag håller på att radera ut måste ur mitt liv)
Jag vill passa på att tacka alla som finns där för mig! Ni är guld värda!
Kraaam Alfred
Ps. nu känns det bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar