Ja, har jag gjort något speciellt idag? Ja, jag har faktiskt gjort det...
En av de som jag trivs med bäst på avdelningen, och som det funkar bra med, var lite ledsen idag. Jag vet inte varför, och har inte luskat i det, utan känner att om jag ska få reda på vad det är, så berättar hon det. I alla fall... Jag gick ner på lunchen och stod i kö till en sleten i deg, eller french hot dog som det oxå kallas, när jag såg ett vykort. På detta stod det: "Jag hoppas din dag blir full av överraskningar" och så var det ett par som hade dukat middag på en brygga, och när gubben sätter sig på stolen, åker han naturligtvis i sjön och drar med sig duken. Bilden är lite klatchit tagen mitt i luften så klart.
I alla fall, så strök jag: "Grattis" som det stod på baksidan och skrev i stället ett cheer-you-up card. Och så köpte jag en plopp till henne oxå. Jag lindade in detta i skethuspapper och drog tape runt det och sedan fick hon det. Det kändes bra! Kanske blev en lite bättre dag i alla fall.
I övrigt har dagen varit bra. Jag har lagt om min första ex-fix (eller ja, 1:a på avdelningen) själv. Jag har sprungit som en liten tätting fram och tillbaka till div undersökningar idag.
När jag kom ut så har naturligtvis min bil gått sönder igen... Stötdämparefästet som gick sönder i december har gett sig nu igen... Men nu har jag redan bokat tid i Mariestad, så jag kan tillverka ett nytt i morgon kväll. Nu gör jag skiten från grunden och modifierar det lite så det blir starkare än orginal...
Nu är det dax att sova, har en lång dag framför mig i morgon, och en trevlig fika att se fram emot..
Kraaam Alfred
tisdag 9 mars 2010
söndag 7 mars 2010
lördag 6 mars 2010
Ja, jag vet...
Jag har börjat slarva med att uppdatera bloggen varje dag...
Idag gick kameran på telefonen ännu mer sönder... En ring som förmodligen fungerar som dammring lossade... Nu tar jag bilden, ser bilden, men när jag ska skicka iväg den eller ändra den så blir det bara grått... Trist som fan, nu blir det bara text ett tag tills jag skaffat ny mobil
Jag pratade med EH på akuten som är verksamhetschef i veckan... Det verkar som de har tagit bort för mycket folk... Hon ville veta om jag kunde tänka mig att komma tillbaka...
Jag sa ja... Men det är mycket som ska ordnas tills dess. Sedan är det ju LAS som gäller, man är ju lång från ensam att bli omplacerad menar jag...
Och de som har slutat samtidigt som jag har ju totalt längre anställningstid än jag... Men vi får väl se hur det går.
Det är ju väldigt dubbelt... Jag upplever inte att jobbet uppe på ortopeden är jättestimulerande, men samtidigt behöver de få lite förändring där uppe, en förändring som jag tror jag kan erbjuda.
Sedan kanske inte cheferna på bygget tänker längre än näsdjävel räcker... Tänk om ingen vill komma tillbaka då? Tänk om de står där utan folk? De hade redan problem att få in vikarier för i sommar...
Samtidigt känner jag mig inte helt färdig med akuten... Men man kanske skulle plugga till hösten i alla fall.
Jag ska ta kontakt med en personalsekreterare på måndag så jag får ett anställningsbevis som jag skicka till Studera.nu...
Så man får in allt i systemet... Tydligen ska man skicka in kopior på allt som man vill ha in i systemet, som förövrigt redan jag tycker är ett skitsystem som kan förbättras avsevärt...
Usch, man kanske skulle bli chef... Eller politiker? Jag känner mig som en gnällkärring ibland.
Jag har nog blivit lite hårdare sedan jag har blivit sviken av mina chefer tror jag...
Jag vet inte varför? Kan det vara att man helt plötsligt blev av med sin trygghet?
Kanske är därför jag har fått börja använda min bettskena igen.. Kände av vänster sida av käken igen.. Men nu är det ok... 1 ipren emellanåt, så funkar det fint...
Jag är faktiskt lite imponerad över min besöksstatistik! Häftigt! Kul att ni läser! Ni får gärna lämna kommentarer.
Jag känner mig lite halv stressad hela tiden... Kanske dax att meditera lite igen.
Har slarvat lite med det oxå...
Nej, nu ska jag kolla mailen...
Ha det fint så länge!
Kraaam Alfred
Idag gick kameran på telefonen ännu mer sönder... En ring som förmodligen fungerar som dammring lossade... Nu tar jag bilden, ser bilden, men när jag ska skicka iväg den eller ändra den så blir det bara grått... Trist som fan, nu blir det bara text ett tag tills jag skaffat ny mobil
Jag pratade med EH på akuten som är verksamhetschef i veckan... Det verkar som de har tagit bort för mycket folk... Hon ville veta om jag kunde tänka mig att komma tillbaka...
Jag sa ja... Men det är mycket som ska ordnas tills dess. Sedan är det ju LAS som gäller, man är ju lång från ensam att bli omplacerad menar jag...
Och de som har slutat samtidigt som jag har ju totalt längre anställningstid än jag... Men vi får väl se hur det går.
Det är ju väldigt dubbelt... Jag upplever inte att jobbet uppe på ortopeden är jättestimulerande, men samtidigt behöver de få lite förändring där uppe, en förändring som jag tror jag kan erbjuda.
Sedan kanske inte cheferna på bygget tänker längre än näsdjävel räcker... Tänk om ingen vill komma tillbaka då? Tänk om de står där utan folk? De hade redan problem att få in vikarier för i sommar...
Samtidigt känner jag mig inte helt färdig med akuten... Men man kanske skulle plugga till hösten i alla fall.
Jag ska ta kontakt med en personalsekreterare på måndag så jag får ett anställningsbevis som jag skicka till Studera.nu...
Så man får in allt i systemet... Tydligen ska man skicka in kopior på allt som man vill ha in i systemet, som förövrigt redan jag tycker är ett skitsystem som kan förbättras avsevärt...
Usch, man kanske skulle bli chef... Eller politiker? Jag känner mig som en gnällkärring ibland.
Jag har nog blivit lite hårdare sedan jag har blivit sviken av mina chefer tror jag...
Jag vet inte varför? Kan det vara att man helt plötsligt blev av med sin trygghet?
Kanske är därför jag har fått börja använda min bettskena igen.. Kände av vänster sida av käken igen.. Men nu är det ok... 1 ipren emellanåt, så funkar det fint...
Jag är faktiskt lite imponerad över min besöksstatistik! Häftigt! Kul att ni läser! Ni får gärna lämna kommentarer.
Jag känner mig lite halv stressad hela tiden... Kanske dax att meditera lite igen.
Har slarvat lite med det oxå...
Nej, nu ska jag kolla mailen...
Ha det fint så länge!
Kraaam Alfred
torsdag 4 mars 2010
Illamående och OTA.
Nu kom jag precis hem från jobbet... Som vanligt är det seeeeeeeegt på kvällarna på en avdelning.
På väg ner till omklädningsrummet blev jag lite lätt illamående, och det sitter i än faktiskt, hoppas det släpper över natten och att jag inte blir sjuk nu...
Jag var nere på OTA igår och gick bredvid! Det verkar vara en trevlig avdelning! Shit, vilken snygg och trevlig tjej det jobbar där nere halvtid!
I övrigt verkade det vara ett riktigt trevligt jobb. Men sedan är frågan: Efterfrågan är stor, men man måste flytta för att få jobb. Hmm... Kanske bättre att stanna hemma?
Jag vet inte... Det verkar som om ortopedingengörerna träffar mera patienter och gör mera avgjutningar, medans ortopedtekniker tillverkar mera. Sedan är frågan om det är någon skillnad i längd på utbildning. Sedan finns ju syrra oxå.... Hmm, får nog kolla upp detta lite noggrannare.
Fasen, jag kollade på däck idag! Jag skulle vilja ha 31x12,5 men det finns bara svindyra däck. Inga budgetdäck som jag vill ha... Jag orkar ju inte köpa nya fälgar heller, eller ja, orkar och orkar, det blir fan dyrt...
Så nu har jag kollat på 31x10 som får plats på orginalfälgarna.
Nej, nu ska jag försöka kurera bort mitt illamående lite. Kanske skulle äta något? I kväll har jag bara käkat en dubbel snickers, och druckit 6 koppar kaffe... Kanske är därför jag mår lite illa?
Nej, sagt och gjort...
Kraaam Alfred
ps. över 6000 besök! Grymt! Ni får gärna kommentera!
På väg ner till omklädningsrummet blev jag lite lätt illamående, och det sitter i än faktiskt, hoppas det släpper över natten och att jag inte blir sjuk nu...
Jag var nere på OTA igår och gick bredvid! Det verkar vara en trevlig avdelning! Shit, vilken snygg och trevlig tjej det jobbar där nere halvtid!
I övrigt verkade det vara ett riktigt trevligt jobb. Men sedan är frågan: Efterfrågan är stor, men man måste flytta för att få jobb. Hmm... Kanske bättre att stanna hemma?
Jag vet inte... Det verkar som om ortopedingengörerna träffar mera patienter och gör mera avgjutningar, medans ortopedtekniker tillverkar mera. Sedan är frågan om det är någon skillnad i längd på utbildning. Sedan finns ju syrra oxå.... Hmm, får nog kolla upp detta lite noggrannare.
Fasen, jag kollade på däck idag! Jag skulle vilja ha 31x12,5 men det finns bara svindyra däck. Inga budgetdäck som jag vill ha... Jag orkar ju inte köpa nya fälgar heller, eller ja, orkar och orkar, det blir fan dyrt...
Så nu har jag kollat på 31x10 som får plats på orginalfälgarna.
Nej, nu ska jag försöka kurera bort mitt illamående lite. Kanske skulle äta något? I kväll har jag bara käkat en dubbel snickers, och druckit 6 koppar kaffe... Kanske är därför jag mår lite illa?
Nej, sagt och gjort...
Kraaam Alfred
ps. över 6000 besök! Grymt! Ni får gärna kommentera!
tisdag 2 mars 2010
Utdrag ur.
Profeten av Kahlil Gibran:
"Almustafa, den utvalde och den älskade, och en gryning för sin egen dag, hade väntat tolv år i staden Orfalese på sitt skepp som skulle komma åter och föra honom hem till den ö där han var född.
Och i det tolfte året, på den sjunde dagen i Ielool, skördemåndaden, gick han upp på verget utanför stadsmuren och skådade ut över havet; och han såg sitt skepp komma med dimman. Då öppnades hans hjärtas portar och hans glädje för långt ut över havet. Och han slöt ögonen och bad i de tysta djupen av sin själ.
Men när han steg ned från berget kom en sorg över honom, och han tänkte i sitt hjärta: Hur skall jag kunna resa med frid i hjärta och utan sorg? Nej, utan ett sår i själen skall jag inte lämna denna stad. Långa och fyllda av smärta har de dagar varit som jag levt inom dess murar, och långa var ensamhetens nätter; och vem kan skiljas från sin smärta och sin ensamhet utan saknad? Alltför många skärvor av min själ har jag strött ut på dessa gator, och alltför många barn av min längtan vandrar nakna blad dessa berg, och jag kan inte lämna dem utan att kännna tyngd eller saknad. Det är inte en klädnad jag lägger av denna dag, utan en hud jag sliter loss med min egna händer. E heller är det en tanke jag lämnar bakom mig, utan ett hjärta ömt av hunger och av törst."
Lite så kände jag det när jag tvingades sluta på akuten. Jag har tidigare skrivet att det finns en mening med allt som sker, och trot eller ej när morsan sa till mig att börja läsa den här boken. Detta är det allra första av första kapitlet, och det blir bättre.
Jag känner mig lite mera andlig när jag läser sånt här som stimulerar både tanke och själ. Det är skönt.
I övrigt har jag jobbat, var nere på OTA och kommer att få gå bredvid där nere på onsdag, dvs i morgon! Underbart! Jag ser fram emot det!
På arbetet blir det bättre och bättre. Jag har så smått börjat släppa akuten, jag känner mig mer trygg i min yrkesroll där uppe nu och har kommit in bra i arbetsgruppen. Jag tar mig tid att sitta ner och prata med patienterna om jag inte har något att göra, och det är uppskattat av dom!
Jag ringde Mekonomen idag och frågade vad de skulle ha för styrleder yttre vänster och höger... Shit, vad dyrt det var!!! Jag ska kolla runt lite på skroten och se om jag kan hitta något.
Nej, nu ska jag maila Leanne...
Kraaam Alfred
"Almustafa, den utvalde och den älskade, och en gryning för sin egen dag, hade väntat tolv år i staden Orfalese på sitt skepp som skulle komma åter och föra honom hem till den ö där han var född.
Och i det tolfte året, på den sjunde dagen i Ielool, skördemåndaden, gick han upp på verget utanför stadsmuren och skådade ut över havet; och han såg sitt skepp komma med dimman. Då öppnades hans hjärtas portar och hans glädje för långt ut över havet. Och han slöt ögonen och bad i de tysta djupen av sin själ.
Men när han steg ned från berget kom en sorg över honom, och han tänkte i sitt hjärta: Hur skall jag kunna resa med frid i hjärta och utan sorg? Nej, utan ett sår i själen skall jag inte lämna denna stad. Långa och fyllda av smärta har de dagar varit som jag levt inom dess murar, och långa var ensamhetens nätter; och vem kan skiljas från sin smärta och sin ensamhet utan saknad? Alltför många skärvor av min själ har jag strött ut på dessa gator, och alltför många barn av min längtan vandrar nakna blad dessa berg, och jag kan inte lämna dem utan att kännna tyngd eller saknad. Det är inte en klädnad jag lägger av denna dag, utan en hud jag sliter loss med min egna händer. E heller är det en tanke jag lämnar bakom mig, utan ett hjärta ömt av hunger och av törst."
Lite så kände jag det när jag tvingades sluta på akuten. Jag har tidigare skrivet att det finns en mening med allt som sker, och trot eller ej när morsan sa till mig att börja läsa den här boken. Detta är det allra första av första kapitlet, och det blir bättre.
Jag känner mig lite mera andlig när jag läser sånt här som stimulerar både tanke och själ. Det är skönt.
I övrigt har jag jobbat, var nere på OTA och kommer att få gå bredvid där nere på onsdag, dvs i morgon! Underbart! Jag ser fram emot det!
På arbetet blir det bättre och bättre. Jag har så smått börjat släppa akuten, jag känner mig mer trygg i min yrkesroll där uppe nu och har kommit in bra i arbetsgruppen. Jag tar mig tid att sitta ner och prata med patienterna om jag inte har något att göra, och det är uppskattat av dom!
Jag ringde Mekonomen idag och frågade vad de skulle ha för styrleder yttre vänster och höger... Shit, vad dyrt det var!!! Jag ska kolla runt lite på skroten och se om jag kan hitta något.
Nej, nu ska jag maila Leanne...
Kraaam Alfred
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)