Sista dagen på akuten!

ja, vad ska man säga? Finns det något att säga? Jag har andats och levt akuten många år nu, det är bara trist att det var tvunget att sluta som det gjorde, pga att någon högre upp i organisationen inte fattar vad deras beslut innebär. Man är faktiskt inte bara ett namn på ett papper!

Dom tog mig idag! Mina kollegor alltså, utan förvarning när jag precis kommit kom dom och sa hejdå till mig. De hade köpt en jättesöt nalle som det stod I love you på, och en chokladkartong tillsammans med ett tackkort... Det gick inte att hålla tillbaka tårarna då! Men jag samlade mig lite och gick sedan ut och jobbade kvällen... När natt-personalen kom, så var det nya avsked...

Nu har jag en ny utmaning som väntar... Det blir nog bra när det blir klart, även om man är bortskämd undersköterska på akuten, pga att man har i stort sett samma arbetsuppgifter som en ssk. Hur känner jag då? Det är klart att det är lite dubbelt. Jag har varit van vid att gå till en arbetsplats där jag känner mig trygg i min arbetsroll, där jag vet hur minsta lilla rutin går till, där jag hittar alla förband och sterilgrejjer i förrådet, där jag vet vart brandlarmet sitter, där jag vet hur man gör allt egentligen. Eller ja, kanske inte allt, men mycket...
Men nu ska man till en ny arbetsplats, nya rutiner, nya lokaler, nya arbetskamrater. Det blir lite omställning, men en ny och spännande utmaning.

Något som var positivt var ändå att en av mina kollegor sa att det jobbar mycket unga brudar där... Kanske är det där hon finns? Den där rätta tjejen? Man är ju inte 20 längre, så det börjar ju bli dax! *skratt*

Ja, vad ska jag skriva mer. Det är klart att man är vemodig, men samtidigt känns det rätt så ok, det finns ju olika grader i helvetet. Till de som pratat med mig och frågat hur det går med mig, har jag sagt några visa ord som jag lever efter (även om det är svårt att se på saker så ibland): "Du kan inte alltid påverka vad som händer ikring dig, men du kan alltid påverka din reaktion på saker och ting. Det du fokuserar din uppmärksamhet på växer, det är en av de mentala lagarna, dvs om jag fokuserar på att allt är skit, jag kommer till ett jobb som jag kommer att hata osv, kommer det oxå att bli så. Men om jag istället fokuserar på att det är en ny utmaning och att allt löser sig, så kommer det istället att blir så, och det är ju det jag föredrar!"

Jag är en väldigt positiv människa. Jag tror på tankens kraft. Jag tror nog att man kanske skulle börja läsa i höst... Antingen syrra eller ortopedtekniker. Det verkar kul i alla fall, men det får jag väl se efter jag har fått gå bredvid där en dag.

I går kväll/natt var jag och B i Jönköping och lyssnade på polaren som spelade. Shit vilket drag! Henrik B rules säger jag bara! Kolla in på www.myspace.com/henrikbmusic och lyssna på hans låtar vet ja! Det blir ännu bättre när han spelar live! Kan rekommendera folk att gå och lyssna på honom om han nu spelar i Sverige någon gång... *ler* (han spelar nästan bara utomlands)

Nej, nu är det dax att sluta ögonen för min del. Det är gött nu, jag har fått igång en gammal Laptop som farsan skulle slänga, så nu kan jag ligga i sängen och blogga så när man är klar är det bara att lägga ner den på golvet, vända sig om för att krama kudden som ligger bredvid och dra upp täcket till ansiktet.

Sagt och gjort. Jag skriver säkert mer i morgon...
Kraaam Alfred