LAS-problem, beordning och arbetsmiljöproblem... *suck*

Idag har jag varit lite off om jag får uttrycka det milt... *snyft*

Jag har varit anställd på akuten nu i 7,5 år... Alla verkar jättenöjda med mig, t ex fick jag högst poäng av alla undersköterskor på akuten i förra lönerevisionen... Det känns bra, och jag vill verkligen vara där! Det går upp och ner, ibland är man så trött på det, så man bara spyr på skiten, men sedan är det faktiskt rätt kul igen!

I måndags lade jag in en Arbetsmiljöframställan, (på en tröskel i saneringsrummet) idag när jag kom till jobbet så var 3 av 4 chefer kvar på arbetsplatsen... Klockan var ändå 16:40 en fredageftermiddag, så jag förstod att det var något...

-Alfred, vad bra att du kom, dig vill vi prata lite med...
-Jaha, säger jag.
-Vi har fått en akut sjukdom i natt, så kan du tänka dig att vara kvar så länge som det behövs i verksamheten?
-Självklart, jag ska ju ändå jobba till kl 01, sa jag.
-Bra, och i morgon får du jobba istället för din 15-22 tur, 20-03 eller så långt det behövs.
-Jag har ju lite annat inplanerat, sa jag. Jag ska till Lidköping och lyssna på en polare när han spelar och han spelar inte så ofta i Sverige, så det skulle vara kul att gå på honom...
-Du är vårat sista hopp, därför har vi förberett beordringslappar. Om du inte kan ställa upp på detta blir du beordrad. (dvs, man kan inte neka för något! Om man har druckit alkohol till exempel, så kan de tvinga en in till jobbet och tvinga en att blåsa, och därefter bestämma om man är arbetsför eller inte m.m.)
-Jag tar väl det då, sa jag utan att bråka. Jag tog beordringslapparna ändå, då det kan vara bra att ha i fackliga frågor...
-Då var det en tråkig grej till som vi skulle vilja prata med dig om... En undersköterska kommer tillbaka till jobbet nu, och det innebär att vi blir övertaliga... Du är den som står på tur att flyttas på enligt LAS-listan. Det är ju absolut inte något vi önskar det här, men nu är det som det är. (typ)
-Ja, jag vet att jag är på tur, svarade jag. Vilket tidsperspektiv skulle det handla om då?
-Hon kommer tillbaka på tisdag, så det brinner i knutarna...
-Hap, sa jag... (blev ärligt talat lite ledsen, men det visade jag inte)
-Vi försöker kolla på andra alternativ oxå. Men bara så du vet... (jag vill inte gå in riktigt djupt på vad, det är något som arbetsgivaren får fixa)

-Ok, då skulle jag vilja veta vad som har hänt med min och vårdförbundets arbetsmiljöframställan!
-Det är färdigt, det ska finnas en portabel ramp i saneringen nu som är färdig att använda, fast jag har inte varit ute och kollat. Men den ska vara i trä nu, och bli i stål sedan.
-Ok, bra, sa jag och gick direkt ut och kollade... Tror ni jag blev trött på dom eller?! Det fanns en halv ramp klar! Men lik förbannat så kommer patienten falla ca 4-5 cm när de kommer över tröskeln! Och lägger man rampen på andra sidan, så blir det samma som förut, att man får lyfta. Så jag gick direkt in till cheferna igen och sa, fixa det här nu, det är ju bara halvfärdigt! Varpå E som är det högsta hönset hängde med ut och kollade, och lovade att detta skulle fixas direkt på måndag!
-Bra, sa jag!

Sedan gick jag in lite ledsen och jobbade, och nu kom jag precis hem...
Man blir lite däven när man får höra att man är först ut på LAS-listan (Lagen om anställningsskydd, sist in först ut...) Även om jag vet att mina guider med flera kommer att hjälpa mig, så känns det ändå som att det är rätt svinigt efter att ha kämpat som ett svin i 7,5 år. Och dessutom är folk nöjda med mig.
Allt detta resulterade i att magen havererade igen.. Men efter 8-9 toabesök så lugnade sig även denna... Sedan jobbade jag med El Capitano, vilket är kanonskôj!

Det har inte varit överdjävligt på jobbet på något sätt idag, men det blir nog värre i morgon. Vädret ska ju bli bättre då, idag har det åskat och regnat, så förmodligen var det inte jättemycket folk ute...

Nej, nu ska jag kolla mailen och sedan gå och lägga mig. Mina nya knutkors/drivknutar fram till jeepen kommer i morgon kl 10, så jag kan få lite sömn i alla fall!

Kraaam Alfred