Idag (onsdag, som egentligen var igår men jag har inte sovit än...) var jag på möte på jobbet mellan klockan 14-16:00. Det handlade om alla besparingar och nedskärningar av personal som måste göras för att sjukhuset går så mycket back att de knappt klarar av att betala ut löner... Prognosen på budgeten ligger -88,2 miljoner totalt för Skaraborgs Sjukhus. Det är ett förbannat ineffektivt system... Jag förstår att man måste göra något, men ändå... Att efter 7,5 år bli tvingad att byta arbetsplats, suger hästballe!
Det är först när ens arbete (som jag förövrigt älskar) är hotat som man förstår vad man har... Visst kan jag få fortsatt arbete, men det blir inte på akuten... De vill flytta mig inom 14 dagar till KAVA, dvs Kirurgisk AkutVårdsAvdelning. Visst, inget ont om KAVA:s jobb, men jag kämpade mig verkligen till akuten! Jag var nere 6 ggr innan jag fick ett vikariat över sommaren... Det var på den gamla goda tiden, då engagemang och intresse vägde starkt. Nu är man bara ett namn på ett papper... Det känns så i alla fall.
Folk vill gärna ha mig kvar, både läkare ssk och uskor... Det har jag fått höra...
Men nu är det så att LAS styr. Jag kan få hur mycket stöd som helst, men jag tror inte det spelar någon roll... Det är synd att sjukhuset har slagit så stopp så det inte ens går att resonera med dom. Vi har 1 st usk som kommer att gå i pension i maj nästa år. Varför kan man då inte får vara kvar? Det kommer ju kosta mer för arbetsgivaren att lära upp någon än att ha mig kvar, som redan kan arbetet, kan jobba alla pass, m.m.
Eller är det så att de vill bli av med mig bara för att jag är obekväm... Men det verkar faktiskt inte så... Inte som de säger i alla fall. Alla är sååååå nöjda med mig... Konstigt det där... En av de nya sa till mig: "Det verkar som de har för vana att slå ner alla som har ambitioner på det här stället..."
Det känns som man bara är en bricka i spelet... Usch, jag vete fan hur jag ska göra...
Dessa val!
Jag kan ju inte tacka nej om arbetsgivaren erbjuder mig något, men att gå till avdelning, känns som att gå 10 år bakåt i karriären... Det är alldeles för inrutat för mig! Jag trivs i organiserat kaos!
Men kanske man ska försöka plugga gipstekniker till våren ändå? Bara jag får en löneökning som motsvarar lånet som jag måste ta för att beskosta utbildningen så... Vi får väl se vad som händer.
Nu har jag gnällt färdigt. Jag återkommer om något ändrar sig...
Jag var på Mc-träff idag. Ca 700 Motorcyklar. Det var som vanligt. Man går över de där hojarna ganska fort. Det var mycket glidare. Inte allt för många yngre heller. Men när väl det annordnas något i lilla Flugebyn får man ju dra sitt strå till stacken... *ler* Jag hann i alla fall med och träffa faster och hennes man, farsan och hans fru samt kusin och hans fru. Det var trevligt. Jag åkte med några polare och lite löst folk.. Tillsammans var vi 7 motorcyklar, men vi stötte ju på några på vägen oxå om man säger så...
Gôtt, nu är det bara 2 h kvar innan jag slutar. Skönt. Hoppas jag kan sova idag... Annars vete fan hur allt ska gå...
Nej, nu är det väl dax att gå ut och röka i arbetskläder igen! På arbetstid! Vad ska de göra? Sparka mig?! *moahahahahaha*
Kraaaam Alfred
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar