Jag har precis kollat klart på "Up in the Air" någon form av djupare drama/komedi... Det var en film som får en att tänka lite. George Clooney spelar huvudrollen som en framgångsrik slaktare av företag. Han flyger runt till olika företag och sparkar anställda på uppdrag av sitt konsultföretag. I början har han inga känslor över huvudtaget. Han lever ensam, har en liten 1:a med kök, har ingen att dela livet med och är nöjd med det.
Hela filmen får en att fundera på det här med 2-samhet...
I slutet av filmen får man se fortsättningen på samtalen som han hade när han kickade alla. De flesta säger att det är bara pengar och känslan av att ej vara behövd längre som är jobbig, men när deras partner håller om dom känner dom sig hemma ändå.
Egentligen är det rätt så konstigt! 2-samhet... Smaka på det ordet...
När jag var och handlade på Maxi härom dagen tänkte jag på det... Inget i affärerna är anpassat för folk som bor själva... Köttfärs till exempel, fanns inte i mindre förpackningar än 400 g, när man beräknar 200 g kött för en portion...
2-samhet... Det är svårt att hitta 2-samhet idag. Det känns som om många som har något 2-samt inte har det bra, utan håller mest ihop för vanans skull eller "för barnens". Men är det verkligen rätt?
Härom dagen hade jag ett samtal om de här grejerna med en kollega och hon hävdade bestämt att folk ger upp för enkelt nu för tiden. Är det så? Gå till ditt förra förhållande, gav du eller din partner upp för lätt? Eller kanske bara det var så att känslorna försvann eller utvecklades till mera vänskap?
Ska man leva i 2-samhet? Livet kan vara ensamt ibland, och det kanske blir roligare om man är 2, är det så enkelt? Jag har tidigare berättat varifrån uttrycket "sin andra hälft" kommer i från, men kan ta en kort tillbakablick. Från början var människan 2 hövdad, 2 könad, 4 armad, och 4-bent. Ena sidan var kvinnlig och andra manlig. Gudarna hade skapat människan så för att ha den som arbetsredskap. Men i denna kombinationen var människan nästan lika stark som gudarna, och Zeus blev avundsjuk och högg människan mitt i tu. Därför letar man efter sin andra hälft, i alla fall om man ska tro den grekiska mytologin.
Mycket i livet handlar om att förlåta... Förlåta alla som har gjort en illa i förhållande. Jag har kommit dit nu att jag har börjat behandla alla ex och börjat försöka förlåta de som gjort mig mest illa. Det är inte lätt, men det tar sig! Det är svårt att förlåta någon som t ex har varit otrogen osv. Men när man väl kommit till den punkten att man har förlåtit, känns det bättre.
Man kan tänka att man är en bättre människa än dom, men det är man inte! Alla är lika mycket värda, även om det är svårt att acceptera ibland!
2-samhet... Vi blir pådyvlade detta sedan vi är barn... Det börjar redan när man hör första historien om prinsessan och prinsen som sedan "levde lyckliga i alla sina dagar". Om man är själv då? Är det verkligen så farligt? Är det bara ens egen bekräftelsehora i en som vill ha sällskap och bekräftelse? Eller finns det en djupare längtan? Det kanske till och med är så att man ska leva i 2-samhet, att det är därför alla letar mer eller mindre, även de som är sårade.
Ja, jösses... Det blev visst en krånglig diskussion jag har trasslat in mig i...
Idag har jag jobbat med bra folk i alla fall. Eller rättare sagt igår...
jag hann med att få reda på att jag får semester från v 29-32 vilket är helt fantastiskt! Då kan jag hänga med på mc-semestern!!!! Jippie!
Jag var även uppe på facket och snackade med kommunals ordförande. Det var kul att se henne! Hon gör ett bra jobb! Det var kul att prata lite fackligt...
Jag tycker nog att det är rätt ok på ortopeden förresten! Jag känner det nu när man har kommit in in allt lite mer, att det känns bra. Jag vantrivs inte på jobbet, även om det kanske inte är så stimulerande för mig.
Jag pratade även med cheferna idag, och de frågade om jag skulle söka tjänsten som kommer ut på akuten. "åå ja" svarade jag. Men det känns fortfarande lite dubbelt... Men eftersom jag inte utvecklar mig mer nu, så känns det inte stimulerande att vara kvar... Får väl se om jag ska plugga till hösten i alla fall.. Kanske kan jobba 80% undertiden...
Nej, nu ska jag nog försöka mig på att ta en cigg, sedan borsta tänderna och gå och sova....
Ha det fint så länge!
Kraaam Alfred
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar