Citat: "Berta berättade för femtielfte gången hur hennes man hade dött. Han var n av de allra mest respekterade guiderna i trakten, en man som inte såg jakten som en bestialisk sport utan som ett sätt att hedra platsens traditioner. Tack vare honom hade Viscos bildat ett naturreservat, man hade stiftat lagar som gav skydd åt utrotningshotade djurarter, man började ta ut skatt på alla villebråd som fälldes och såg herigenom till att jakten gynnade samhället.
Bertas man försökte i denna sport, som var destialisk för somliga och traditionell för andra, se ett sätt att lära jägarna något om konsten att leva. När det kom någon med mycket pengar men som var oerfaren som jägare brukade han ta honom till ängen. Där ställde han upp en ölburk på en sten.
Han gick iväg femtio meter och med ett enda skott fick han burken att flyga.
-Jag är traktens främste skytt, sa han, nu ska ni fålära er ett sätt att bli lika bra som jag.
Han placerade återigen burken på stenen, gick och ställde sig på samma ställe varifrån han hade skjutit och vad den andre att sätta en bindel för hans ögo. Sedan siktade han mot måltavlan och fyrade av på nytt.
- Träffade jag, frågade han och tog bort bindeln.
-Inte alls, svarade den nyanlände jägaren, belåten över att den högmodige guiden hade blivit förödmjukad. Kulan gick lång bredvid. Jag tvivlar på att ni har något att lära mig.
-Jag har just lärt er den viktigaste kunskapen man behöver i livet, svarade Bertas man. Håll alltid öhonen öppna om ni önskar er något, koncentrera er och var säker på att ni vet exakt vad ni önskar er. Ingen träffar målet om han blundar.
Än en gång när han ställde tillbaka burken på sin plats efter det första skottet tyckte en annan jägare att det var hand tud att prova sin pricksäkerhet. Han sköt innan Bertas man hunnit tillbaka, missade och sköt guiden i halsen. Han hann inte lära sig den förträffliga lektionen och koncentration och objektivitet. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar